..elin..

det är läskigt att det kan hända så mycket i ens liv att man knappt hinner med själv, så mycket att man inte ens förstår att det faktiskt händer så mycket.. så mycket att man inte ens vet vart man är eller vart man är påväg...
att man kan vilja ha så mycket, men inte våga ta steget och sedan börja tveka å intala sig att man inte vet vad man egentligen vill. så typiskt mig, så typiskt. Men det är ju precis så som alla säger, egentligen har jag ju inget att förlora?. gaaah! MES ELIN!!


Goldie har flyttat ner hit till mig nu i alla fall :) känns så skönt att ha honom nära igen, och allt går faktiskt över förväntan, vi var ute på en tur uppe på svedala kulle igår, helt ensamma, vi gick längs stora vägen å alla bilarna också :) han har inte börjat klia sig än fastän det är som sommar här nere redan, nästa månad ska de ut på bete :)
Ingenting blir någonsin som man tänkt sig från början, ingenting...
jag som trodde jag skulle ifrån skåne ut i världen efter sommaren, men nu ser utsikterna helt annorlunda ut för mig.. Allt flyter på på jobbet, bättre än jag kunnat vänta mig, men visst har jag jobbat för det..


det är så synd att man ska göra allt så svårt för sig.. jag borde inte göra det så svårt för mig.. men.. ja.. vad ska jag säga.. jag lyckas då alltid att göra allt så svårt för mig själv.. varför ska jag sätta upp massa hinder i onödan måntro?..
Men tänk bara om det kunde sluta lyckligt den här gången.. varför ska jag tänka så mycket..